Mer om Monstervarelsen Ingrid Heyer i Kållekärr

Fortsättning på polisprotokollet - sidor 31-35

Ingrid Heyer borde avstängas från allt bridgespel

med de utomordentligt dåliga resultat hon presterade under 2018!!!

Hyckleri på Högsta Nivå

Den 6 januari 2007 skriver min f.d. följande dokument och fyra år senare polisanmäler hon mig för ofredande. Såväl Tingsrätt som hennes överklagande till Hovrätt friade mig helt.

Varför är det som jag skrivit tidigare borta? Är jag ändå en idiot eftersom jag inte kan hitta det som jag sparat?

…men man blir väl det, om man som jag är en nejsägare  och ett motvals surkart.

Önskar att jag var den som aldrig behöver be om ursäkt istället för att alltid vara den som sårar. Det märkliga är att jag också kan bli ledsen över hur jag behandlas men eftersom det är jag som har gjort fel för att bli sårad så får jag skylla mig själv!

Det gör så ONT. Hur jag än beter mig så blir det fel. Men är det alltid mitt fel verkligen. Hur kan jag ha blivit sådan som jag är? Det är så hemskt att inse hur förfärlig jag är, utan att vilja var det!

Vill också kunna leva och vara glad.  Vill verkligen leva! … men varför skall jag leva?

Älskar Per över allt, men sårar honom hela tiden. Det västa är att jag inte gör det avsiktligt! Ändå blir det bar FEL, FEL, FEL!!!!!!

Är så tacksam över våra fantastiska barn. Visst kan jag tycka att de gör konstiga saker eller beter sig underligt men de är bra, duktiga och självständiga. De klarar sig och de förtjänar att få vara lyckliga!  Samtidigt förtjänar de all respekt! De lever sina egna liv och jag får vara glad att kunna var delaktig så ofta som vi ändå är.

Visst är våra barn och fina barnbarn värda att leva för men de är inte allt. Det är Per jag älskar, som jag vill leva med men, som jag tyvärr sårar hela tiden och förstör livet för. Vad har jag för alternativ? Försöker hela tiden skärpa mig, kan man utplåna sig själv för att var ”rätt” och samtidigt leva? Hur som helst lyckas jag inte var och säga ”rätt”. Varför misslyckas mina ansträngningar hela tiden?

Vet att livet inte alltid är enkelt att leva, men varför beror alla svårigheter på mig? Är det bara jag som gör fel hela tiden. Är det bara fel på mig????? Finns det inget bra med mig?????  Det vore roligt att kunna tro på det positiva, som jag ändå möts av. Jo, det finns människor som är misslyckade, men jag vill inte vare en sådan människa!!!! Frågan är bara hur jag skall kunna bli en bättre människa. Eller är inte allt mitt fel? Jo det är det!!!

Vet inte vad jag skall ta mig till! Att var så egoistisk att jag skriver ner mina tankar är inte heller bra, men efter som jag inte kan prata med någon, kan detta sätt reda ut en del tankar hoppas jag.

Är livet verkligen värt att leva när man hela tiden sårar den man älskar? Eller?

Hela min familj betyder så ofantligt mycket för mig. Jag älskar er alla så att det gör ONT!

Gjorde ett försök, men  …TV:n var viktigare. Det är bara att acceptera. Ett TV-program kan inte säga fel saker. Och om man inte håller med om det som sägs kan man säga ifrån utan att bli emot sagd. OK du sa att det är bäst att inte prata mera. Då får det väl bli så!

Utan mig, behöver du inte ens se mig, ännu mindre tala till mig. Är det det du vill? Det är alltid bättre att säga det rent ut. Eller var det det du gjord, när du sa att vi inte skulle prata mer med varandra?

Tydligen vill du inte prata med mig längre.

Vill inte gå under!!!! Vilka alternativ har jag då? Krypa och böna och be hjälper inte. Du njuter bara ännu mer av att se mig plågas. Vill ändå inte ge dig glädjen att krossa mitt liv och få mig att avsluta det. Vilket ligger ganska nära. Vill inte ta till en sådan utväg!

Gå kvar här och gå runt dig utan att kunna tala med dig. Klarar jag det? Måste tänka!